nfrjnfdoi
Utredningen på bup snart klar då. Bara det där förbannade läkarbesöket kvar.
Dom kommer typ dömma ut mig och förklara mig som oförmögen att göra något vettigt alls
i livet. INTE KUL!!
Är livrädd. Dessutom så har psykologen bokat in en tid VARJE vecka i typ 1000 veckor!!
Dom kommer att förstöa mig hjärna. HOn kommer att skrynkla ihop den tills det inte finns något kvar.
Jag kommer bara att bli en livlös och grå massa som lever upp till världens alla förväntningar utan att ha
en aning om vad jag gör.
Jag failar hellre hela livet om jag vet vad jag gör och är lycklig.
Men det lär ju inte hända i den här farten!!
Hmm... mycket att fundera på ):
KRAM!!
Dom kommer typ dömma ut mig och förklara mig som oförmögen att göra något vettigt alls
i livet. INTE KUL!!
Är livrädd. Dessutom så har psykologen bokat in en tid VARJE vecka i typ 1000 veckor!!
Dom kommer att förstöa mig hjärna. HOn kommer att skrynkla ihop den tills det inte finns något kvar.
Jag kommer bara att bli en livlös och grå massa som lever upp till världens alla förväntningar utan att ha
en aning om vad jag gör.
Jag failar hellre hela livet om jag vet vad jag gör och är lycklig.
Men det lär ju inte hända i den här farten!!
Hmm... mycket att fundera på ):
KRAM!!
darkness
Dublett.. Jag känner mig så dubbel idag.
Vet inte vem jag är, vet inte vad jag känner.
Jag känner något långt därinne. Den ena känslan symboliserar död, den andra visar vägen mot liv.
Och sedan så finns jag.. DÄR, mittemellan.
Jag finns på platsen som symboliserar ingenting.
Jag är både och, och varken eller.
Hur fail är inte det på en skala? Hur sjukt är inte det.
Kämpar på med allt men sjunker ständigt längre ner i min mentala kvicksand.
På bup så säger dom att jag är omöjlig att få kontakt med.
Stämmer det? Jag vet inte, jag är rädd. Jag vet inte vad som hönder med min kropp längre.
Jag har ingen kontroll.
Det har jag visserligen aldrig haft men ändå. Den lilla kontroll som jag inte hade är nu helt borta.
Jag klamrar mig panikslaget fast vid dom sista delarna som finns kvar.
DOm vill skicka mig till en läkare..
SOm om det skulle lösa något!
Hah, vill bara skratta dom rätt upp i ansiktet, en läkare!!
Dom förstår inte, INGEN kan hjälpa.
Läkare och psykologer leker gud.
Vet inte vem jag är, vet inte vad jag känner.
Jag känner något långt därinne. Den ena känslan symboliserar död, den andra visar vägen mot liv.
Och sedan så finns jag.. DÄR, mittemellan.
Jag finns på platsen som symboliserar ingenting.
Jag är både och, och varken eller.
Hur fail är inte det på en skala? Hur sjukt är inte det.
Kämpar på med allt men sjunker ständigt längre ner i min mentala kvicksand.
På bup så säger dom att jag är omöjlig att få kontakt med.
Stämmer det? Jag vet inte, jag är rädd. Jag vet inte vad som hönder med min kropp längre.
Jag har ingen kontroll.
Det har jag visserligen aldrig haft men ändå. Den lilla kontroll som jag inte hade är nu helt borta.
Jag klamrar mig panikslaget fast vid dom sista delarna som finns kvar.
DOm vill skicka mig till en läkare..
SOm om det skulle lösa något!
Hah, vill bara skratta dom rätt upp i ansiktet, en läkare!!
Dom förstår inte, INGEN kan hjälpa.
Läkare och psykologer leker gud.
